Jag skrev om valresultatet som närapå orsakade krigsrubriker i media, på Expressen Kultur den 23 september. Rätt roligt om jag får säga det själv:

Hur man än vänder och vrider kritiken mot vänsterns och vänsterliberalismens tidningsriddare är det aldrig, aldrig, aldrig, deras fel att Sverigedemokraterna är högerns största parti. Det där är en blind fläck. Att medierna utsetts till fiender är blott populism, det ligger ingenting – ingenting! – i kritiken. Att förtroendet är så lågt beror endast på okunskap hos allmänheten om allt skitbra som produceras dag ut och dag in i folkets tjänst.

Vänstervilsenheten nu illustrerades elegant i ett replikskifte hos Aftonbladet denna historiska – men inte så historiska – vecka.

– Vänstern skriver en satans massa fina texter som arbetarklassen uppfattar som självgoda ord från en överhet som inte bryr sig om dem det minsta, skrev Sven Anders Johansson.

– Du är tondöv och arbetarfientlig, svarade Elina Pahnke.

En twitterreplik från Sydsvenskans magister Ida Ölmedal illustrerade därpå stiligt Bonnierliberalismens självbild:

”Bra kulturjournalister och intellektuella skriver det de finner sant, oavsett vilka som gynnas.”

Grötmyndigheten och det privilegierade perspektivet kan därpå möjligen ha slagit svenskt rekord när Dagens Nyheters Jonas Thente fann det nödvändigt att i en kort och inte så lite poetisk text damma på Svenska Dagbladet och Aftonbladet som – lyssna nu och lyssna noga – demokratins fiender. Tydligen hade Thente i de bägge demokratiska bastionerna funnit en oförlåtlig förståelse för de 44,98 procent väljare, möjligen 49,59 procent med Liberalerna, som är mer rädda för feminister än rasister. Det borde vara ett övermäktigt uppdrag för en så stor tidning med så många krönikörer att tala med en och samma röst men Dagens Nyheter lyckas med beröm godkänt. Till och med tv-recensenten Johan Croneman – i en text om hummerfiske, hummerfiske, hummerfiske – konstaterade att han lider av ”politisk depression”. (Där började jag fundera: Har någon någonsin sett Croneman, Andrev Walden, Alex Schulman och Amanda Sokolnicki i samma rum?)

Nu är den råbarkade högerns intåg i kabinettet inget problem för DN:s affärsmodell, tvärtom en rätt lukrativ historia. I Stockholm röstade folk precis som jag och alla andra DN-prenumeranter, vår världsbild kommer skönt bekräftas i några hundra nya fina artiklar i Torgny Segerstedts anda de kommande fyra åren. Aftonbladet får en bökigare resa mot mångfalden när närapå halva kundkretsen gått över till den mörka sidan – huvuden behöver läggas på sned, en ny ton blir nödvändig för kommersen, kanske får woke-kapitalismen förpassas till en särskilt Plus-inlåst bilaga? Till sist handlar allt om att följa pengarna, lika självklart som det 2015 var att de borgerliga partierna förr eller senare skulle omfamna SD. En vinnare behöver aldrig vara ensam.

Det blev inte färre brott, räntekostnaderna fortsatte skena, börserna fortsatte falla.

Min vitakillgissning? Den är att fascismen inte alls är här. Tvärtom finns här en chans för moralistvänstern att kavla upp ärmarna. Förlorarna nu kommer bli vinnare senare, teserna och antiteserna kommer göra sitt jobb, och syntesen blir den vanliga:

Väljarna märker att detta sagolikt gnälliga högerblock inte heller de kunde ordna den här ångesten som finns i själen och som projiceras på den hjärtefråga som ligger närmast. Det blev inte färre brott, räntekostnaderna fortsatte skena, börserna fortsatte falla, det blev ännu dyrare ägg, skolan blev rentav sämre och enda anledningen till att el- och drivmedelspriserna gick ner var för att man började ta personligt ansvar och sänkte värmen tre grader och slutade ta bilen i onödan i stället för att skylla på Vladimir Putin eller Magdalena Andersson.

Och så kom ett nytt val, redan 2026. Trots DN:s ledarsida flinka vändning – återkommande stränga varningar för att kommunismen nu stod för dörren – röstade folket antidemokratiskt, igen, och sossarna vann med stöd av Vänsterpartiet.

Till dess kan den utbildade medelklassen i storstäder bära den politiska depressionen som en medalj. Eller bli konstruktiva.