Fysisk distansering är A och O. Fortfarande! Som en samhällstjänst ägnas det här utrymmet åt (bara) de bästa tv-serierna som dykt upp det senaste året, och en och annat noterbar sexa.

Maj, 2020:

The Split (bilden ovan), säsong 1 och 2, SVT Play. En enastående såpopera om skilsmässoadvokater i London. Men så fullpackad med drama att det blir fööööööör mycket – ibland. 7/10.

After Life, säsong 2, Netflix. Lika gullig och rolig men snäppet mer klyschig som säsong 1. Med Ricky Gervais. 8/10.

The Stranger, SVT Play. Och just som jag skrev det där om för mycket dramaturgi om The Split så insåg jag att The Stranger, om skummisar som utpressar och har sig, är rena dramaturgifabriken. Den använder varenda trick i boken för att maxa spänning. Det är galet spännande – för man förstår verkligen ingenting en bra bit in i säsongen, och en hel del eftersom seriemakarna ljuger lite för oss tittare. 7/10.

I am the night, HBO. Ett bra misslyckande. 6/10.

Defending Jacob, Apple TV+. Om den här serien fortsätter att vara så bra ska jag förlänga mitt testabonnemang. 8/10.

The plot against America, HBO. Ett diskussionsunderlag mer än en raffig serie. I stort sett är det Nazitysklands alla redan skildrade vidriga storiesar som förlagts i 40-talets USA. Var inte Philip Roths roman mer originell än så? Jag minns inte. 6/10.

Mrs America, HBO. Förtjusande om feminismens USA på 70-talet, särskilt varje gång Cate Blanchett är  med. Hon måste vara världens bästa skådis. 7/10.

Bäckström, CMore. Rolig och med fiffig plot på Leif GW Perssons böcker. 7/10.

Falsk identitet, SVT Play. De tidigare säsongerna har varit mellan 8/10 och 9/10 och nu finns säsong 5 på SVT Play men inte tillräckligt många för att jag ska börja kolla.

Guldfeber – stölderna på Kungliga Myntkabinettet , SVT Play. En formidabel DOKUMENTÄR med minst sagt färgsprakande karaktärer, av Åsa Blanck. 9/10.

Mars, 2020:

The English Game, Netflix, miniserie om sex avsnitt. Mysig, lite såpoperig, politisk och med ett väldigt elegant manus. 8/10.

Devs, HBO. De fyra första avsnitten är extremt vass realistisk sci-fi. Men nåt hände i slutet av del 4 som får mig att vara skeptisk till fortsättningen. Dittills: 9/10.

Tiger King, dokumentär, Netflix. Ultrabisarrt om verkligheten. 8/10.

 

The Outsider, HBO. Irrar stundtals men i genren LÄSKIG blir det hela väldigt  Stephen King-elegant efter all högspänning. 8/10.

Erkännandet, SVT Play. Ett fynd i klass med Line of Duty men utan de festliga överdrifterna, antagligen eftersom serien på sex avsnitt sägs följa sanningen minutiöst. 8/10.

The Day, SVT Play. Belgien! 7/10.

Better Call Saul, Netflix. Jag slutar aldrig bli besviken. Ett slags art house-projekt för att dölja alla kronologiska problem. Ändå…ja har man en gång älskat Breaking Bad (9/10 alla säsonger ända in i mål) så går det ju inte att stänga av. 6/10.

Februari:

Top Boy, Netflix. Fantastisk – alltså fantastisk – serie, men för feelbad för mig. 6/10.

Kalifat, SVT Play, har samma trubbel som The Outsider, fast på en lägre och billigare nivå förstås men å andra sidan är den svensk och det har ett egenvärde, ungefär som att Sverige Mästerkock är bättre än Australiens Mästerkock, och efter inledande finemang blev säkerhetspolisen alldeles för svag och storyn en smula cirkus. Men! Inte över än. 6/10.

Chance, Viaplay. Det är alltså vår hjälte från House – Hugh Laurie – som tydligen har ett fortsatt Foxkontrakt och nu heter han Dr Chance istället och är psykiatriker. Snart dyker det upp en festlig och tjock och stark exmilitär som verkar vara en vassare psykolog än Chance själv, vilket blir en smula knasigt. Men mest stör jag mig på är att Laurie inte fått en peruk som täcker över den kala skalpen. Kanske en hårklippning överhuvud taget? Annars är Chance möjligen lite onödigt långsam, verkligen inget mästerverk i the-big-4-tv som House var – men 7/10 med chans för växande.

Osmanska riket, Netflix, är en trevlig bagatell. Ett gäng karismatiska historiker förklarar vad som händer för oss som kanske inte förstår vad b-skådespelarna i rutan pysslar med (försvarar/attackerar Konstantinopel). Samma stuk som The Last Czars alltså, men inte lika stark. 6/10.

Och sista säsongen av Homeland på SVT Play. Hittills i 7 säsonger har har den varit …9/10. Första avsnittet ger en trist föraning om en ”psykologisk” dramatik, genren skräck nästan, och vi får hoppas att Saul ordnar den saken. Kommer följas in i mål oavsett. Homeland har de senaste fem säsongerna börjat shady för att sedan ekvilibrera.

Messiah, Netflix. Serien har problem, inte bara actiondramaturgiskt. Men grundpremissen är lika enkel som smart: Vad händer om Frälsaren faktiskt dyker upp? I Nike-kläder. Rådande maktstrukturer och personliga val bli utmanade. Vill människor – förutom hippies –  verkligen ha den ÄKTA gudssonen? Är inte poängen med tillvaron inte bara att kunna ha Gud i fickan? Av gammal vana.

Dessa frågor får vissa funderingar men mest är det en saftig serie. Och: är detta verkligen Frälsaren? Tata-taaaaaaa! 8/10.

Hamilton, CMore. Jag nämner denna eftersom jag är den enda jag känner till som tycker att den är kul. Den är kul. 7/10.

Curb your enthusiasm är tillbaka på HBO. För tio år sedan var Larry Davids serie passivaggressivt roligast i universum. Det är den nästan än. 9/10

2019:

Fleabag, Amazon Prime. Det roligaste jag sett på minst ett år är när Phoebe Waller-Bridges lyckas välja rätt erigerad penis i en penis-line up. Och det är alltså pappas penis. Man dör av kul. Tyvärr finns det dramapartier också som gör komedin för teatral. 7/10.

Hemligheten, SVT Play, miniserie. Välgjord enkel baptistsnusk i Nordirland: 7/10.

Sedan: Jag avgudar Press på TV4 Play. En  underbar dramaserie omkonkurrens mellan The Post (Läs: The Sun) och The Herald (Läs: The Guardian) men som jag gissar att ingen bortsett från journa

lister begriper. Press lades ner efter den här briljanta första BBC-säsongen. 8/10.

The Capture, CMore: 8/10. (Tyvärr höll inte magin ända in i mål.)

Succession, HBO: 10/10.

Ray Donovan, HBO, de senaste fem årens främsta thriller-Hollywoodsleaze-familjedrama är slut (?): 9/10.

The Crown säsong 3, Netflix: 9/10.

Line of duty, SVT, sista säsongen: 9/10

Mr Mercedes, C More. 8/10.

Killing Eve, HBO och SVT: 7/10.

The Kominsky Method, Netflix. Roligt för geriatriker. 7/10.

Goliath, Amazon Prime. I säsong tre en magiskt LSD-indränkt Billy Bob Thornton. 8/10.

The Sinner, SVT Play är fantastisk. 8/10.

Watchmen, HBO. Fantastisk start. Det är sommar och isen är på väg att ta slut. Men sedan klart svagare. 6/10.

Mr Inbetween, HBO. Australiensisk hitman med roliga vibbar från Pulp Fiction, Seinfeld och Fargo. 7/10.

Criminal: UK, Netflix. Kammarspel i förhörsrum. 8/10

Criminal: Germany, Netflix. Samma sak där. 8/10.

Criminal: France: 7/10.

Criminal: Spain: 5/10. Borde inte nämnas här.

Temple, HBO. Kirurg under en t-banestation leker Frankenstein. 7/10.

Le casa de papel, Netflix: 6/10 (den tar liksom aldrig slut.)

Babylon Berlin, SVT Play. Dyr in i minsta detalj på svt play. 8/10.

The Loudest voice, HBO. 7/10.

City on a hill, HBO. Kevin Bacon. 7/10,

The Czars, Netflix. 7/10.

Och FÖRRESTEN: TALES FROM THE TOUR BUS PÅ HBO av Mike Judge är 10/10-rolig för alla som tycker om droger, alkohol, vansinne och countrymusik. 

Fredrik Virtanen

(Listan uppdaterad 12 maj 2020 och kommer uppdateras igen).

Succession: 10/10.