Fredrik Virtanen2019-06-13T14:28:57+00:00

Välkommen. Här finns allt någon behöver veta om mig. Och lite till.

Utan nåd

Läs en sammanställning av recensioner av Utan nåd.

Att bli rövtagen av Stockholms medievärld är en intressant upplevelse. Fruktansvärd förstås, rent av livshotande, men också lärorik på flera plan. Att se ett drev underifrån, istället för enbart som journalist, har gett mig en unik erfarenhet.
Kort sagt: När Expressen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, TV4, Nyheter 24, SVT, Sveriges Radio och en rad andra medier bestämde sig för att lyncha mig – och många andra – under metoo-hösten 2017 ramlade jag över mitt livs story som journalist.
Utan nåd är min rapport från en resa till helvetet och tillbaka.
Det är deprimerande läsning om hur svensk media löpte amok och förstörde den svenska metoo-rörelsen. En handfull pk-radikala aktivister, näthatare och influencers med privata hämndbegär och egennyttiga motiv gavs svängdörrar in i landets stora mediehus. De etablerade medierna blev aktivister istället för journalister. Men varför? Och varför just här? Var det för den goda sakens eller för kvartalsrapportens skull?

Svaret blir möjligen hängande i luften eftersom historien inte är slut. Förhoppningsvis blir boken startskottet för den debatt om medias haverier som, av självklara skäl, uteblivit i media. Massmedias makthavare varken granskar eller ställer avgångskrav på sig själva. Särskilt inte när de alla sitter i skiten tillsammans. Metoo-journalistiken innebar ett svårslaget rekordår för fällningar i GRN, Granskningsnämnden för radio och tv, och PON, Pressens Opinionsnämnd. Men detta bemöts ännu med tystnad, det svenskaste av svenska tillstånd.

Utan nåd är också, förhoppningsvis, en uppriktig rapport från mitt liv som fyllskalle och löjlig mediekändis. En historia om sex, droger och självhat.

Mest av allt är det antagligen en historia om svek och skam. Allt detta är upp till läsarna att bedöma.

En intressant sak till. Den beröringsskräck som en public shaming innebär upphör inte lätt. Stockholms medie- och politikervärld är liten, skamlös och ängslig. Alla känner alla och alla valde sida eller är rädda för att själva spetsas av högafflarna på internet.
Det har inneburit att svenska bokförlag ansett att detta är en alltför kontroversiell utgivning.
Därför är jag mycket glad över att bli publicerad av Gloria forlag i Oslo, på norska och svenska, i Norge och i Sverige. I Norge värderas yttrandefriheten högt och Glorias ambition är att bidra till att det offentliga samtalet omfattar allas röster.

Utan nåd – en rannsakning släpptes måndagen 29 april 2019.

Beställ boken här: Bokus eller Adlibris eller Akademibokhandeln.

Blogg

Kämpa mot näthat

Blogg|

En kvinna dömdes idag för förtal av filmregissören Ulf Malmros.

Medier har därför sökt mig för för en kommentar om en liknande kampanj, ovilligt omskriven i bokjäveln Utan nåd.

Jag är emot näthat och lögner i alla former och är glad att staten fällde förövaren. Tycker att skadeståndet är för lågt men vet att det är praxis. Hittills. I det kommande åtalet mot en instagramkändis som ägnat sin tid åt trakasserier och näthat bör det förändras. Ingen människa går säker annars.

Detta meddelande kommer att självförstöras om fem timmar. Mitt liv har gått vidare för – ganska – länge sedan.

Innan dess, läs trollägaren Robert Aschberg, en riktig murvel:

Filmbranschen befolkas av principlösa ynkryggar.

Våravslutning med rock, pop och twist.

Blogg|

Virtanen & Roland PM:s radio show avslutar succésäsongen med programmet ”Världens 33 utsöktaste sommarlåtar”. Det är glatt och vi sjunger med och bråkar inte jättemycket. Tack för visat intresse. Vi är tillbaka i höst.

För alla som efter lyssnandet vill höra hela låtarna och ett par till – här finns Spotifylistan ”Virtanen & Roland PM:s sommar”.

Påminner även om ”School of rock – 200 femplusklassiker” där alla låtar, nästan, är just femplus. Det finns några fyror också.

Hyllningar av Utan nåd och Uten nåde * med länkar

Blogg|

Är glad och stolt över att jag till sist fick ge min version och att pressen i både Sverige och Norge tycker om vad jag skrivit genom denna livskris.

Peter Fällmar Andersson i Sydsvenska Dagbladet skriver under rubriken ”Fredrik Virtanens rasande skildring från metoo-stormens öga”:

”Fredrik Virtanen har skrivit en rak, rapp och rasande text om sin mardröm. Han lyckas hålla rättshaveristen på avstånd, men när han vill ringa in ’det svenska tillståndet’ från norsk horisont och skriver om den fega samhällsdebatten lånar han tankegods från den nätpöbel som piskade honom mest skadeglatt.

Utan nåd” är ändå nödvändig läsning för alla som vill se fler lager i den svenska metoohösten 2017 – eller vill försöka förstå den backlash mot feminismen som den kan ha bidragit till.

Norges största tidning VG ger den 5 tärningar. Dagbladet ger 4 sådana. Norges version av Svensk Bokhandel, Bok365 ger också 5. Dagens Näringsliv (DN) har inga tärningar men gillar.

I Sverige utdelar Expressen fyra eller rent av fem getingar. ”Enastående tidsdokument när Virtanen skriver sig fri”, säger Jens Liljestrand som ”finner den fängslande, fascinerande och djupt berörande”.

Utan nåd är full av kafkaeska absurdismer, bilder av hur en ondsint, medialiserad verklighet sipprar in i den fridfulla vardagen.

Hyllar gör även Aftonbladet. ”Boken är välskriven och skickligt uppbyggd”, skriver den danska anmälaren Mette-Line Thorup.

Norska NRK är också klart positiva och skriver ”När rätt blev galet”.

Morgonbladet i Oslo säger också vänliga grejor.

Liksom Dagens Nyheter, Lars Linder, och Svenska Dagbladet, tror jag, jag förstår inte riktigt Gunilla Kindstrands text. I Arbetaren är inte recensenten särskilt vänligt, […]

Gudrun Schyman special guest

Blogg|

Rolle, Fred, Gudrun.

Hej alla radio lovers. Som vi varnat för så blir det inget nytt avsnitt denna onsdag. Förlåt igen. Det är mycket nu.

Men. Håll till godo men Virtanen & Roland PM featuring Gudrun Schyman från i fredags.

”1968, kårhuset och dårhuset, feminismen är allt, fattigdom och klassresa, FI och SD.”

Och så spelar vi The Beatles.

Så hörs vi nästa vecka om gud vill och vädret tillåter.

Stockholms första Voi-recension: 6/10

Blogg|

För att vara rätt bör en människa cykla. Tyvärr kan väldigt få människor cykla. Stadsmiljön blir obekväm för andra människor. Särskilt små människor och deras föräldrar med vagn. Den eldrivna sparkcykeln Voi förändrar inte det. Men Voi är bekvämt i uppförsbacke. Tänk dig att du åker enduro uppför Himalaya ungefär, och sedan tänker du dig att du reducerar den känslan 1000 gånger. Så är det att åka upp för Götgatsbacken på Voi.

Jag är helförtjust i Voi. Turister är helförtjusta i Voi. Den är underbar när man kör den. Enkelt! Ladda ner appen, registrera ett betalkort, scanna scootern och rulla iväg med den samtidigt som du gasar med höger tumme. 20 km/h i timmen kan den nå, det är en tiondel av toppfarten på en mellanstor Ford eller världens snabbaste gräsklippare. Parkera sedan Voi var fan du vill.

Tyvärr kan Voi bara få betyget 6/10 Virrar. Varför undrar du? Utbudet och priset. Detta är inte vad latinarna kallar en perpetuum mobile. I morse, som exempel, skulle jag åka från Medborgarplatsen till Östermalm. GPS-kartan med scootrar stämde inte särskilt väl. Vissa Voi som visades fungerade inte. Det stod drösvis med scootrar men alla var urladdade. De så kallade hunters som ska ladda dem hade kanske gått till Kvarnen kvällen innan och därefter glömt att de var hunters. Mycket tragiskt för oss som behövde köra till Valhallavägen.

Till sist hittade jag östra Södermalms sista laddade Voi och resan blev fantastisk. Fantastisk säger jag. En vacker dag ska jag lära mig att köra på höger sida. 22 minuter tog det från Filmstaden Söder till Sophiahemtrakten.

Priset: 44 kronor. 10 i startavgift och sedan 1,5 kronor minuten. Liknande pris igen tillbaka. Jag tycker att det är för dyrt. Det hade varit billigare att köpa en SL-biljett. Jag lider med våra turister. De vill miljövänligt glida runt och utforska staden och oops en knapp dag senare har de rullat upp en […]

Nagelbitare

Blogg|

”De uthängda slår tillbaka i bokform”, skriver TT, i tex Sydsvenska Dagbladet eller Göteborgs-Posten och artikeln handlar om Katarina Frostenson, mig och Horace Engdahl. De släpper böcker någon månad efter mig. Jag ser väldigt fram mot att läsa dem, i synnerhet Katarinas.

På samma sätt som jag hade sett fram mot att läsa Utan nåd om jag inte skrivit den.

I was a golden God

Blogg|

Av fyllon, barn och norrmän får man veta sanningen. Tänk om jag vetat detta, då hade jag bett om löneförhöjning.

”For Fredrik Virtanen var en gud. Et navn hvis størrelse i svensk offentlighet knapt er mulig å fatte i norsk mediekontekst. Vi har ingen som er så stor, så pampete. Han var en blanding av Fredrik Skavlan og Haakon Lie. Politisk korrekthet og borgerlig sjarm kombinert med en presis og hardtslående neve”, skriver Lars West Johnsen i Dagsavisen.

Att ge ut en diktbok är som att släppa ett rosenblad i Grand Canyon och vänta på ekot

Blogg|

Don Marquis kom in i mitt medvetande för första gången när jag läste att hans fru dog i sömnen. Hon var skådespelerska och hette Vonnegut i efternamn eftersom hon hade varit gift med författaren Kurt Vonneguts bror eller kusin, också skådespelare. Det var därför jag råkat läsa om henne. Hon var själv inte berömd även om hon var med i några Hollywoodfilmer.

Det är dramatiskt att dö i sömnen. Det låter, när man uttrycker det så, plötsligt, fasligt och ovanligt. Att ”dö i sömnen” säger man inte om någon som först legat på sjukhus med tuberkulos i tre veckor eller haft cancer i ett halvår. Då kanske man dör i sömnen men man dör inte i sömnen.  Att leva i bara 48 år var inte mycket 1936 heller. Samtidigt är det antagligen det mest behagliga sättet att dö. Omedveten. Man borstar tänderna, läser en bok, släcker lampan och sedan är det godnatt.

Jag vet inte varför Marjorie Vonnegut dog i sömnen. En dag ska jag ta reda på det.

Don Marquis var tidningsman från Illinois som även fipplade med noveller, poesi, tecknad humor och pjäser. Som journalister ibland gjorde på den tiden. Han dog bara ett år efter sin fru, alltså 1937, av stroke såvitt jag vet och fick ett fartyg i den amerikanska flottan uppkallad efter sig, USS Don Marquis. Han var ingen gigant han heller, blott en storhet, men han sa en förtjusande sak:

Publishing a volume of verse is like dropping a rose-petal down the Grand Canyon and waiting for an echo. ”Att ge ut en diktbok är som att släppa ett rosenblad i Grand Canyon och vänta på ekot”.

Det kan läsa på olika vis och i många lager men jag tror att Don, såsom jag känner honom, menade det sarkastiskt snarare än ömt om en poet som drömmer grandiosa drömmar om att hans samling med verser ska skapa dunder i världen. Snarare var Marquis ute efter hoppet […]

#25 Virtanen & Roland PM

Blogg|

Jag och min högerkamrat Roland Poirier Martinsson har träffats ännu en gång, och gjort det vi på amerikanska kallar vår radio show. Den finns att lyssna på överallt, till exempel genom att klicka på fliken Podcasts – eller här via Acast.

Vi talar om höst- och vårdepressioner, Joakim Lamotte-upprördheten, Fredrik Strage-effekten, Greta Thunberg-strejken, Rolands kristna tro & chili con carne i t-banan, bland annat. Mycket nöje.

Starkt, Scherman

Blogg|

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Har medierna tappat sin pressetiska kompass? undrar Jan Scherman i Medievärlden. Man kan med lätthet ta bort frågetecknet där. En utsökt krönika av gamle grävmurveln och TV4-chefen.

Det krävs en gammal ekonomiskt tryggad skribent för att skriva såna här salvor mot DN och andra havererande medier. ”I en extra inlaga försvarar Wolodarski att man på ledarplats beskrivit Ahlin som ett ’svin’: ’PO:s kritik mot användningen av ordet svin i en ledartext är underlig och inte korrekt.’”

 

 

Artiklar

Naken i min enorma garderob (Expressen)

Artiklar|

”Nej, nu är det dags – jag slutar köpa kläder” blev rubriken på Expressen Kultur.

Det är sant med en liten modifikation.

Vilket plagg klarar man sig inte utan? Klicka på länken ovan eller läs här.

Om vi ändå ska dö, kan vi först diskutera vad vi ska ha på oss?

Häromveckan fann jag mig dubbelvikt under trädäcket. Jag meckade med en cirkulationspump och elementet till en gammal jacuzzi. För inte särskilt länge sedan hade ett beslut fattats om att badet skulle ersättas eller om pengarna skulle användas för en resa till Florida eller kanske Vietnam under jul och nyår. Ett par veckor i solen eller tjugo år i poolen, svårt beslut.

Jag hade också kunnat frakta schabraket till närmsta återvinningstation och glömma allt. De cirka 100 000 kronorna är ju ingen ekonomisk tillgång som bara måste konsumeras. Ändå har min reflex länge varit att ersätta ett förlorat föremål med ett annat substantiv. Vilket gjort mig till en god nationalekonomisk medborgare. Välfärd kräver tillväxt som kräftor kräver snaps.

Men nu kom idén att reparera det sönderfrusna maskineriet. Idén var så slug att jag funderade på varför ingen kommit på den tidigare.

Jag insåg att jag fått […]

Jan Myrdal, pod och text, FiB/K

Artiklar|

Den 6 och 7 februari 2019 träffade jag Jan Myrdal, 91, i ett snöslaskigt Varberg. Artikeln är publicerad i marsnumret av Folket i Bild/Kulturfront. Eftersom Jan Myrdal är en mycket pratglad herre och eftersom det finns många Myrdal-nördar som vill lyssna – varsågoda, här en drygt tre timmar lång podversion av våra samtal, uppdelade på tre ljudfiler.  Mycket nöje!

60-talsvänstern beskriver han som alkoholister som tog en sup och svaldes av statsetablissemanget.

Fredrik Virtanen åkte till Varberg och träffade en mångårig FiB/Kulturfront-medarbetare, som inte behöver någon närmare presentation.

Om JM

Namn: Jan Myrdal.

Ålder: 91.

Familj: Singel. Två barn, sonen Janken, 69, (med Nadja Wiking), ekonomihistoriker och professor i agrarhistoria, och dottern Eva, 63, (med Maj Lidberg), arkeolog och professor.

Föräldrar: Alva och Gunnar Myrdal, socialdemokratiska samhällsingenjörer.

Bor: I sitt eget bibliotek i Varberg, finansierat av den lokale hotellentreprenören Lasse Diding och avlidne författaren Henning Mankell.

Aktuell: Med 75 år som skriftställare. Med seminariet Den vanartige Jan Myrdal, den 14 april på ABF-huset i Stockholm. Med självbiografin Ett andra anstånd som utkommer på […]

Evigt straff, Expressen

Artiklar|

Den 6 oktober 2018 skrev jag ”Hur länge ska jag straffas?”på Expressens kultursida, om hur det är att bli offentligt avrättad. Utan att vara dömd eller åtalad eller misstänkt för något brott. En komplicerad text att skriva; materialet är så mycket rikare än så och därför kommer Utan nåd den 29 april. Det krävdes en hel bok för att förklara allt som samverkade hösten 2017. Men detta är en liten försmak:

 

 

 

 

Tisdagen 2 oktober blev jag inbjuden av Malou von Sivers på TV4 för att berätta om livet efter att jag blivit uthängd som våldtäktsman först i sociala medier och därpå i de flesta stora medier, först just här i Expressen.

Brottet jag anklagades för var prövat juridiskt på min uppmaning för många år sedan. Åklagaren lade ned ärendet. Att något brott begåtts den där vårnatten 2006 kunde inte visas, snarare att inget brott hade begåtts.

Därmed ansåg jag liksom rättsväsendet att saken var utagerad.

Vi hade fel.

Långt senare utsattes jag plötsligt för grovt förtal av den person jag uppmanat polisanmäla mig och tvingades se hur ett hårresande – i bokstavlig bemärkelse rättshaveristiskt – påstående på Instagram omvandlades till den största nyheten i Sverige: Fredrik […]