Fredrik Virtanen2020-03-14T23:54:57+00:00

Välkommen. Här finns allt någon behöver veta om mig. Och lite till.

Utan nåd

Läs en sammanställning av recensioner av Utan nåd.

Att bli rövtagen av Stockholms medievärld är en intressant upplevelse. Fruktansvärd förstås, rent av livshotande, men också lärorik på flera plan. Att se ett drev underifrån, istället för enbart som journalist, har gett mig en unik erfarenhet.
Kort sagt: När Expressen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, TV4, Nyheter 24, SVT, Sveriges Radio och en rad andra medier bestämde sig för att lyncha mig – och många andra – under metoo-hösten 2017 ramlade jag över mitt livs story som journalist.
Utan nåd är min rapport från en resa till helvetet och tillbaka.
Det är deprimerande läsning om hur svensk media löpte amok och förstörde den svenska metoo-rörelsen. En handfull pk-radikala aktivister, näthatare och influencers med privata hämndbegär och egennyttiga motiv gavs svängdörrar in i landets stora mediehus. De etablerade medierna blev aktivister istället för journalister. Men varför? Och varför just här? Var det för den goda sakens eller för kvartalsrapportens skull?

Svaret blir möjligen hängande i luften eftersom historien inte är slut. Förhoppningsvis blir boken startskottet för den debatt om medias haverier som, av självklara skäl, uteblivit i media. Massmedias makthavare varken granskar eller ställer avgångskrav på sig själva. Särskilt inte när de alla sitter i skiten tillsammans. Metoo-journalistiken innebar ett svårslaget rekordår för fällningar i GRN, Granskningsnämnden för radio och tv, och PON, Pressens Opinionsnämnd. Men detta bemöts ännu med tystnad, det svenskaste av svenska tillstånd.

Utan nåd är också, förhoppningsvis, en uppriktig rapport från mitt liv som fyllskalle och löjlig mediekändis. En historia om sex, droger och självhat.

Mest av allt är det antagligen en historia om svek och skam. Allt detta är upp till läsarna att bedöma.

En intressant sak till. Den beröringsskräck som en public shaming innebär upphör inte lätt. Stockholms medie- och politikervärld är liten, skamlös och ängslig. Alla känner alla och alla valde sida eller är rädda för att själva spetsas av högafflarna på internet.
Det har inneburit att svenska bokförlag ansett att detta är en alltför kontroversiell utgivning.
Därför är jag mycket glad över att bli publicerad av Gloria forlag i Oslo, på norska och svenska, i Norge och i Sverige. I Norge värderas yttrandefriheten högt och Glorias ambition är att bidra till att det offentliga samtalet omfattar allas röster.

Utan nåd – en rannsakning släpptes måndagen 29 april 2019. Som ljudbok inläst av författaren utkom den 25 september 2019.

Beställ boken här: Bokus eller Adlibris eller Akademibokhandeln.

Blogg

Jag är rik!

Blogg|

Det här är roligt. Cirka 4 000 pers (3 874) lånade Utan nåd Sveriges bibliotek 2019.

En spänn per utlåning. Räcker till att fira med lite kinesisk take-away för halva kvarteret. Hoppas på en rejäl sushimiddag nästa september för utlåningen 2020.

Rekommendera dock inga barn att bli författare.

 

 

Världens enklaste goda bröd – utan händer

Blogg|

Okej händer behövs men de behöver inte röra degen. Ingen knådning! Bara tid. Här är receptet till alla som klagat på ”komplicerade recept” (de är inte komplicerade, bara mångordiga):

Ta 3 dl ljummet eller kallt vatten.
Häll i din surdeg (1-3 dl typ). Eller jäst, max 5 gram.
10-12 gram salt.
Blanda i 500 gram (cirka 8 dl) Vetemjöl Special eller – om du verkligen inte vill kunna misslyckas – Manitoba Cream. Rör ihop. Antagligen krävs lite mer (typ 0,5 dl) mer vatten om du använt jäst.
Täck över. Låt stå i rumstemperatur i 12 timmar.

Baka ut brödet efter behag med mjöl (helst rågmjöl). Häll det i en oljad form om du fortfarande inte vill beröra degen eller om den blivit lös.

Täck över. Ställ i kylskåp i minst 12, helst 24, timmar.

Ta ut brödet. Sätt ugnen på max, helst 300. Över och undervärme. Efter en halvtimme: Skjutsa in brödet på en het plåt i botten av ugnen. Sänk värmen till 200.

Det är ett stort bröd så det tar säkert 45 minuter i ugnen. Innertempen ska bli minst 96 grader.

GOTT!
Ps. På bilderna är det ett bröd gjort såhär idag men med en näve rågkross i också. Det blev inte perfekt, men nästan. Gott blir det alltid, även om man misslyckas. Ds.

Jäste andra gången i form. Den kan sättas in rätt i ugnen, särskilt om degen blivit lös.

Färdigt! Blev inte perfekt, men det behövs inte.

Hällde ut degen ur formen, snittade lite.

1 dl (skållad) rågkross gör det godare, lite bittrare, lite nyttigare.

Ingarös godaste sega krispiga vita limpa – Virrens favoritrecept

Blogg|

Jag känner intensivt för att dela med mig av min bästa… formula. Alltså recept. Alltså innehållet i mackan. Min favoritlimpa. Den kallas nog vetelevain på bagerierna men är snarare en råglevain även om det bara är 12-14 procent råg. Den blir söt och fet utan att bli sådär ruskigt 100 % vetebarnslig, av den skållade rågen och rågsurdegen. Den blir lite tristare (mindre seg, mindre hållbar) med jäst men om jäst används: öka rågmjölet till 60-70 gram.

Den är mycket enkel men tar tid även om bagarens insats inte är mer än max 20 minuter, inklusive rengöring av kittlar och upptorkning av mjöl. Degen sköter sig ju själv.

  1. Skålla 50 gram (fint) rågmjöl i max 150 gram kokande vatten. När röran stått över natten eller svalnat till minst 37 grader (helst klart svalare), då:
  2. Rör i 1,5-2 dl surdegstart gjord och uppväckt på rågmjöl (eller jäst om levain inte finns; cirka 10 max 20 gram jäst för osöta degar). Blaska ihop och låt stå i 15 minuter.
  3. Rör i 500 gram vetemjöl special och 250 gram (2,5 dl) vatten. (Om du använt jäst behövs antagligen minst 3 dl vatten.) Rör ihop till en tjock men kladdig smet. Låt stå i 30 minuter. Det är viktigt med tiden här. Glutentrådarna måste igång.
  4. Häll i 15 gram Himalayasalt. Används ett annat (tuffare) salt kanske det räcker med 12 gram. Använd en blöt hand om degen fastnar och gojsa runt i någon minut.

(Här går det att hoppa över stegen 5 till 8 genom att knåda degen mjukt men rejält i 12-15 minuter och ställa den på jäsning i en oljad låda eller samma skål du jobbat i i cirka tre timmar beroende på hur varmt det är i rummet och beroende på vilket drag det var i surdegsstarten eller jästen).

5. 30 minuter senare: Dra i degen. Vik degen. […]

Att baka med torrjäst och undvika älskad skorpa

Blogg|

När jästen var slut på Coop, ungefär samtidigt som alla dårar hamstrade toalettpapper i februari eller mars – minns nån hur sjukt det var? – tvingades jag köpa torrjäst och det förändrade mitt bakande i grunden.

Torrjäst är faktiskt att föredra. Vanlig jäst duger också och en surdeg är förstås smartast eftersom man slipper riskera att galna jästhamstrare sabbar baket. Men torrjäst (man rör ner den i mjölet och saltet innan kallvattnet blandas i) i kombination med lång kalljäsning ger ett segare, fetare, luftigare, håligare bröd, enligt denna för mig helt nya upplevelse. Torrjäst!

Det är väldigt lätt att baka på en viss nivå. Men det är otroligt otillfredsställande när brödet inte blir perfekt. Att verkligen, verkligen få till en utsökt vetelevain eller rågmacka är nästan omöjligt. Man får nöja sig med fyrplusbröd men då och då – ohyggligt satisfying när det händer och vanligtvis när man knådat exakt lagom länge, 11-12 minuter, och sedan kalljäst i minst ett dygn och använt 4-5 procent grovsalt och en klutt smör – blir det femplus.

Min största utmaning är att inte göra skalet för krispigt. Jag och alla andra älskar krispigt men det gäller inte barn. Lösningen är vanligtvis att inte alls använda ånga och att köra brödet på mycket lägre värme än rimligt. Alltså: Man startar på 300 men sedan snabbt som fan ner till kanske 170, 160, 150 rent av. Då blir limporna härligt soggiga, bara lövtunt krispiga men ändå luftiga. Man kan ju rätt snabbt lägga dem i en plastpåse också för att verkligen förstöra skorpan.

 

Motorvägstestamentet (2007)

Blogg|

USA.

Vi kör.

Vi kör som bröder kör.

Under tystnad, under kontemplation, gräl, under skratt, under oro, under

skrik, under insanity.

Alltid med ett underliggande blankvattenslugn.

”Jag känner den här personen, allt är lugnt.”

 

Vi kör som vi kört förr.

Hjärtesorgsresor när vi grät oss igenom USA, upptäcktsfärder från New

Orleans till San Francisco via Memphis, Austin och Tuba City.

Allt var nytt och exotiskt då.

Nyare och mer exotiskt.

Nu är det vant.

Bekant

som en gammal

älskarinna.

Det är härligt på andra vis.

Vi är äldre.

En fot i graven, en på pedalen.

Vi kör.

Och du, tro inte att du är så mycket äldre om tio år.

 

Vi kör.

Vi är män nu.

Män nu.

Har kommit längre än vi vågade drömma. Blivit mer hatade än vi kunnat

ana. Mer älskade också, kan tänka.

Men sånt tänker

åtminstone jag

för sällan på.

Vi har blivit

MER.

Vi är nu i åldern då vi tyckte att våra föräldrar var gamla.

Vi kör into the mystic.

Into the mystic.

Into the mystic.

Ett hav böljar där utanför.

En skog brinner därborta.

En helikopter hämtar vatten i havet.

Vi stannar.

Jag äter en gyros strax innan Dixie Highway börjar.

Har halsbränna.

En jävla god gyros.

Jag älskar en god gyros.

Mer än den där brakdundermiddagen på Ritz-Carlton i Naples där

biffjäveln kostade 65 dollar och det billigaste vinet lika mycket?

Men vilken god biff.

Kanske lite för mycket steksås på

– och det var ändå väldigt lite –

men vilken god biff

hörrdudu.

Samtidigt: vilken himla god kebab för $6,50.

Jag vet inte hur man väger dem emot varandra

egentligen

men jag upplevde kebaben

mer prisvärd.

Fattigt

eller

Dyrt

Där bor jag.

Inte i mellanmjölkens lingonsyltens SL-kortets land.

 

Vi kör.

Jag drömmer.

Ge mig

Ge mig

Ge mig

kyssar i regnet.

Såna som jag blir vimmelkantig av.

Stora läppar

utan […]

Stora tv-serielistan! Nyheter After Life, The Split & Mrs America

Blogg|

Fysisk distansering är A och O. Fortfarande! Som en samhällstjänst ägnas det här utrymmet åt (bara) de bästa tv-serierna som dykt upp det senaste året, och en och annat noterbar sexa.

Maj, 2020:

The Split (bilden ovan), säsong 1 och 2, SVT Play. En enastående såpopera om skilsmässoadvokater i London. Men så fullpackad med drama att det blir fööööööör mycket – ibland. 7/10.

After Life, säsong 2, Netflix. Lika gullig och rolig men snäppet mer klyschig som säsong 1. Med Ricky Gervais. 8/10.

The Stranger, SVT Play. Och just som jag skrev det där om för mycket dramaturgi om The Split så insåg jag att The Stranger, om skummisar som utpressar och har sig, är rena dramaturgifabriken. Den använder varenda trick i boken för att maxa spänning. Det är galet spännande – för man förstår verkligen ingenting en bra bit in i säsongen, och en hel del eftersom seriemakarna ljuger lite för oss tittare. 7/10.

I am the night, HBO. Ett bra misslyckande. 6/10.

Defending Jacob, Apple TV+. Om den här serien fortsätter att vara så bra ska jag förlänga mitt testabonnemang. 8/10.

The plot against America, HBO. Ett diskussionsunderlag mer än en raffig serie. I stort sett är det Nazitysklands alla redan skildrade vidriga storiesar som förlagts i 40-talets USA. Var inte Philip Roths roman mer originell än så? Jag minns inte. 6/10.

Mrs America, HBO. Förtjusande om feminismens USA på 70-talet, särskilt varje gång Cate Blanchett är  med. Hon måste vara världens bästa skådis. 7/10.

Bäckström, CMore. Rolig och med fiffig plot på Leif GW Perssons böcker. 7/10.

Falsk identitet, SVT Play. De tidigare säsongerna har varit mellan 8/10 och 9/10 och nu finns säsong 5 på SVT Play men inte tillräckligt många för att jag ska börja kolla.

Guldfeber – stölderna på Kungliga Myntkabinettet , SVT Play. En formidabel DOKUMENTÄR med minst sagt färgsprakande […]

Med lynchning som vapen, KRIS och peak klickjakt (Utdrag ur ”Utan nåd”)

Blogg|

Hoopla. Läser i Dagens Media att Expressen anlitar rikets ledande mytoman, Instagramkändisen Cissi Wallin, som krönikör. Innan domen för grovt förtal ens hunnit torka.

Det är toppen att kriminella får revansch i samhället. Viva KRIS! Men vanligtvis brukar det tarvas att straffet avtjänas innan förövaren anses ha sonat sitt brott av samhället.

Som brottsoffer är det förstås stötande att den rimliga ordningen sätts ur spel. För verkliga offer för sexuellt våld är det antagligen ännu mer stötande.

Jag är inte förvånad. Expressen är ingen statlig institution och uppdraget är att vinstmaximera. Expressen var den enskilt värsta tidningen under de mediala haverierna som förstörde metoo i Sverige. Expressen skulle anlita Peter Madsen om man trodde sig kunna tjäna några spänn.

 

Detta skrev jag i december 2018, publicerat i Utan nåd våren 2019, sidorna 153 till 164:

 

När det i efterhand visade sig att många påståenden var svaga, överdrivna eller falska och över 30 metoo-publiceringar fällts av PON, eller Granskningsnämnden för radio och TV (GRN) stängde medierna dörren till många av de aktivister som de nyss utnyttjat och hyllat som hjältar.

Men inte heller kritik mot metoo eller en diskussion om den nykonservativa offermentalitet som blev rådande ges utrymme i de tongivande medierna, i synnerhet inte i huvudstadens stora mainstreamtidning Dagens Nyheter som satt sig själv i en komplicerad sits genom intensiv kampanjjournalistik för den goda saken.

DN har i decennier setts som “den malliga morgontidningen” men under mina 25 år i Stockholm har jag aldrig tidigare upplevt ett så starkt förakt mot DN i kulturella och intellektuella kretsar. Få vågar dock yttra sig eftersom DN:s makt över samma, ofta fattiga, kretsar är enorm. Avfällingar riskerar att mötas med tystnad eller bestraffning.

Ett exempel skulle kunna vara när en av landets stora fritänkande intellektuella, författaren Lena Andersson, med fast krönikörsplats på tidningens liberala ledarsida vilket innebar att hennes texter inte kunde refuseras, indirekt riktade kritik mot DN:s kulturjournalistik och även problematiserade metoo. Då hamnade Lena Andersson i kylboxen.

[…]

Dylans bästa album, 1 till 15.

Blogg|

Jag har inte tid med det här egentligen för jag skriver färdigt en roman men jag har aldrig riktigt uppskattat Blood on the tracks. Titeln är fantastik. Albumet också. Det är inte det. Frågan är hur fantastiskt det är? Bara ganska. Albumet är slickt och ljudmässigt snällt och har en hel del hårda oneliners som är lätta att minnas. Blod på spåret är Dylanamatörens lättsaltade favoritalbum och som sådant antagligen Dylans viktigaste verk. En helt ny publik i flera generationer kunde hitta Bob tack vare trevliga Blood on the tracks. Det gillar vi, mycket.

Desire är ett större album. Är inte hjärtat utslitet redan så ligger det på kudden när Sara avslutar plattan. Som förstås inleds med en av få protestlåtar som på riktigt svänger: Hurricane.

Men även Street legal är ett större album. Inledande Changing of the guards handlar av allt att döma om de 16 år Bob Dylan avverkat i skivbranschen vid det laget. Och alldeles uppenbart var han påverkad av Bruce Springsteens saxofonrockenroll. Och senare … ja Baby please stop crying och Is your love in vain efter varandra är den största dubbel han gjort sedan Just like a woman och Most likely you go your way and I’ll go mineBlonde on Blonde. Det är…

 

Fortsättning följer.

 

 

Julläsning: Historien om hur Benny Fredriksson drevs i döden av kollegor, politiker och medier

Blogg|

Utdrag ur Utan nåd, sidan 189 till 198:

 

Mars, 2018

 

Benny Fredriksson är död.

Beskedet når mig genom en gemensam bekant innan jag sett nyhetsflasharna. Självmord. Det står inte i nyhetsartiklarna. Det brukar vanligtvis bara stå mellan raderna men här kanske media inte fått självmordet bekräftat.

Jag tänker, jag förstår honom. Jag tänker, det kunde varit jag. Jag tänker, hellre han än jag. Jag är inte större än så och sedan tror jag att jag ska dö av andnöd och hjärtattack och höger sida av halsen börjar rycka och örat susar. Jag rusar till medicinskåpet och letar fram fyra eller fem femmilligramstabletter Sobril som jag inte använt på månader och sedan släcker jag och sätter mig i soffan och blundar och andas tills det känns bättre, tio minuter eller trettio, jag vet inte. Jag börjar nynna en sång av Per Gessle: “Här kommer alla känslorna på en och samma gång”.

***

Det första pressmeddelandet från Stockholms Stadsteater kom den 17 mars 2018 och var kortfattat. Ett nytt pressmeddelande skickades den 19 mars. Där berättades officiellt att det var självmord och skulden lades på “ett orättvist och gränslöst mediedrev”.

***

Benny Fredrikssons öde beseglades när Aftonbladet publicerade en granskning av tillvaron på Sveriges största teater och kulturhus, med löpsedeln:

“Teaterchef pressade skådespelare till abort för en roll.

Anställda målar upp en skräckbild av vd:n för kulturhuset. ’Alla är rädda för honom’.”

Min bedömning efter nästan 24 år på tidningen var redan då att Aftonbladet försökte komma in i matchen efter krisen med artiklarna om tidningens arbetsmiljö i konkurrenterna på Bonniers, DN och Expressen. Resultatet påminde om hur en passerad vänsterback drar till med en eftersläng när spelet sedan länge gått vidare.

Så långt inne i metoo-hösten hade media mestadels återfunnit sin etiska kompass. Klent underbyggda artiklar skrevs fortfarande, men publicisterna hade kommit på att även under metoo gällde vanliga journalistiska sanningar. Källor, särskilt anonyma källor, talar inte alltid sanning och det finns minst två versioner av ett händelseförlopp. Framför allt hade […]

Cissi Wallin dömd för grovt förtal

Blogg|

Förövaren är fälld i domstol. Jag konstaterar att det är billigt i Sverige att förstöra en annan människas liv. Villkorlig fängelsedom och 100 dagsböter om 50 kronor samt 90 000 kronor i skadestånd.

Ett straff som inte känns alls för en mångmiljonär.

Men den statliga rättskipningen borde ändå avskräcka andra från att näthata.

Ett samhälle där privata hämndmotiv, lynchmobbar och folkdomstolar stöter ut människor från sina sammanhang tror jag inte att någon vill ha, egentligen. Vad är det för värld? Nästa gång är det ditt barn, din bror, din mamma – eller du – som blir ostraciserad. Från en skola, en arbetsplats, en by, en stad eller ett land.

Dagens dom för grovt förtal är därför viktig. Den säger tydligt att vi inte kan skriva vad fan som helst på internet.

Jag är glad över domslutet. Möjligen kan tillvaron nu gå vidare efter de värsta två åren i mitt och min familjs liv.

Men skandaliseringen kvarstår. Internet glömmer inte. Facebook och Instagram har ännu inte tagit ansvar för att de fortfarande distribuerar kränkningarna till en masspublik. De amerikanska it-jättarna saknar skam.

Jag vet att de svenska medierna som publicerade lögnerna hösten 2017 skäms. De borde säga högt att de skäms. De borde be om ursäkt. De borde häva straffet jag fått för att bli förtalad: yrkesförbud. Aftonbladet borde återanställa mig. Allt finns redogjort för i Utan nåd.

Men det är en bra dag. Förövaren är fälld i domstol.

Jag firar med ärtsoppa.

Fredrik Virtanen

 

Grattis Ulf, 70

Blogg|

Du är fortfarande vacker

som en mörk

och farlig gränd

Jag tror inte att 70-åringen begriper hur stor han är. Han kan inte ana. Han kan inte ta på sig den pälsen.

Det var Strindberg en gång. Sedan kom Hjalmar Söderberg. Sedan kom Ulf Lundell. Däremellan fanns Cornelis och ingenting förutom Dagerman. Kanske Klas också. Och i mindre dammar Gun-Britt Sundström.

I övrigt fanns vatten.

That’s it.

Tror att den här världen står på sig. Den kommer att hålla. Den håller. Paniken vi ser är medial. Långt från folket som bygger landet.

Han lever ännu.

Han lever och gnäller.

Vardagar 1 och Vardagar 2 och Vardagar 3 är på väg,

sa en vän igår.

Undrar om jag är med i Vardagar 3.

Ditt namn. Kunde nästan höra ditt namn, kunde nästan höra dig kalla mig älskling.

Ibland när jag är full mejlar jag Ulf. Han svarar aldrig. Det är vanligtvis ett mästerverk som gör honom generad.

Men jag uppskattar att han tycker om mig.

Du sa att du kände dig starkare än männen.

Som om nu det skulle spela nån roll.

Vi ska gå ut och träffa de andra ikväll.

Ska vi?

Du fyller 70 nu.

Sidan 2 på På andra sidan drömmarna är fortfarande det största du gjort.

Antar att en artist alltid försöker bräcka sig själv.

Det är så underligt så underligt min vän.

Du  har aldrig lyckats skriva Bobby Jean,

men du har varit bra ändå,

Ingen skriver Bobby Jean. Det går inte att jämföra.

Det var en måndag vi sågs första gången.

Vi gick genom den varma sommarnatten

med armarna om varandra.

 

Utdrag, ”Utan nåd” sidorna 169 till 180

Blogg|

JANUARI, 2018.

Kan inte sova, igen. Kan inte förhålla mig. Går upp, stryker åtta nya sidor. Eller lägger undan, inte stryker. Det saknar mening att kämpa med dem. Sanningen är inte trovärdig. Jag kan fortfarande inte förhålla mig till det.

Jag stryker den lilla anekdoten när jag köpte bilen av pappa, och en bilstereo med cd, och krockade, på väg till Ricky 2006. Bilresan därifrån 2007 måste jag berätta om. Där gick min gräns. Där tog det slut.

Är den sann även om den hände? Det är ett val av många. Som om någonting mer än konkreta fakta är sant.

Resten av de åtta sidorna klistrar jag över till slasken.

Alla sover, alla de vackra sover, jag går, tre på natten, i slutet av januari, köldknäpp dessutom, minusgrader i 24 timmar, isdygn, som det alltid var förr, såsom jag minns det, såsom alla minns det, nostalgin. Tar på mig två par byxor, kängorna jag köpte i London 1996 som hållit i alla dessa år, och min enda ylletröja, jag avskyr ylle, och rocken från Eduard Dressler som jag köpte på Ströms rea förra janu- ari. Bättre kvalitet än Hugo Boss, sa expediten. Halva priset. Den börjar redan gå sönder.

Smyger iväg som en kommandosoldat trots att alla sover så tungt, tar på mig den varmaste mössan och ett par för små vantar och börjar gå mot Ingarö. Menar inte allvar med det, herregud vad är det, det är väl tre, fyra, fem mil, tar 45 minuter att köra, men jag börjar gå mot Londonviadukten med sikte på Ingarö.

Jag har aldrig gjort något så underligt med mina ben förr. Mycket som jag gör nu, efter allt som hänt, har jag aldrig gjort förr.

Jag kommer fram till sist. Stora stugan är låst, hade glömt att vi tog med nyckeln när jag och barnen stängde för vin- tern när min fru […]

Nu som ljudbok – inläst av…

Blogg|

…mig!

Det var det rimligaste.

Detta eftersom Utan nåd inte bara är en dokumentär över de svenska mediernas historiska haveri under metoo, utan också en självbiografi som dessutom innehåller personliga samtidsanalyser.

Utan nåd finns som ljudbok hos Bokus, Adlibris, Storytel, Nextory och såvitt jag vet på alla andra moderna ljudplattformar som folk använder. Låt öronen väl smaka!

 

 

Sista snacken om Utan nåd.

Blogg|

För den oerhört sugne, eller uttråkade av regn, finns de två sista svenska intervjuer jag tänker göra om Utan nåd att lyssna på. Bägge är bra!

Martin Wicklin i Söndagsintervjun i P1: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1291856?programid=4772

Navid Modiri i Hur kan vi?: https://www.hurkanvi.se/73-fredrik-virtanen/

Eller på Youtube med rörligt Hur kan vi?: https://www.youtube.com/watch?v=yhvsI1zae3I

Hur kan vi? Modiri talar med Virtanen på Youtube.

Hur kan vi? Virtanen hos Modiri på Youtube.

 

Virtanen & Wicklin. FOTO: SR

Kämpa mot näthat

Blogg|

En kvinna dömdes idag för förtal av filmregissören Ulf Malmros.

Medier har därför sökt mig för för en kommentar om en liknande kampanj, ovilligt omskriven i bokjäveln Utan nåd.

Jag är emot näthat och lögner i alla former och är glad att staten fällde förövaren. Tycker att skadeståndet är för lågt men vet att det är praxis. Hittills. I det kommande åtalet mot en instagramkändis som ägnat sin tid åt trakasserier och näthat bör det förändras. Ingen människa går säker annars.

Detta meddelande kommer att självförstöras om fem timmar. Mitt liv har gått vidare för – ganska – länge sedan.

Innan dess, läs trollägaren Robert Aschberg, en riktig murvel:

Filmbranschen befolkas av principlösa ynkryggar.

Våravslutning med rock, pop och twist.

Blogg|

Virtanen & Roland PM:s radio show avslutar succésäsongen med programmet ”Världens 33 utsöktaste sommarlåtar”. Det är glatt och vi sjunger med och bråkar inte jättemycket. Tack för visat intresse. Vi är tillbaka i höst.

För alla som efter lyssnandet vill höra hela låtarna och ett par till – här finns Spotifylistan ”Virtanen & Roland PM:s sommar”.

Påminner även om ”School of rock – 200 femplusklassiker” där alla låtar, nästan, är just femplus. Det finns några fyror också.

Artiklar

Joseph McCartey, Arthur Miller, Margaret Atwood, media och metoo

Artiklar|

Rättsmagasinet Paragraf ville publicera ett utdrag ur Utan nåd. Och så ville de ha en liten text om läget i landet, med betoning på post-metoo. Så då lydde jag och skrev:

När jag skrev den här essän till Utan nåd, i november-december 2018, var det en extrem text i samtidens offentliga Sverige.

När Utan nåd gavs ut den 29 april 2019 var den lika extrem.

I februari 2020 är texten fortfarande extrem. Trots att den inte är extrem alls!

Men den är ovanlig eftersom den lägger skulden på det svenska metoomisslyckandet där skulden hör hemma – hos vänstern och den vänsterliberala, värdegrundsbaserade affärsmodell som är motorn i svensk kommersiell media istället för fördomsfri och objektiv journalistik.

Jag var förstås inte förvånad över att vänstern applåderade och bar fram de äppelkäcka mytomanerna, radikalfeministerna och journalistaktivisterna som nämns i utdraget och på andra ställen i boken. Vänstern kan liksom inte hållas ansvariga för att vara vänster! Däremot var jag chockerad över hur radikalt ointresserade självutnämnda liberaler var av rättssäkerhet och demokratiska principer. Den goda saken och jakten på klick rättfärdigade den unika svenska metoojournalistiken, som också ledde till rörelsens fiasko – bara i Sverige, barn, bara i Sverige.

I det på alla vis (förutom kulinariskt) mer […]

Radikalt byte

Artiklar|

Jag skrev texten för Expressen Kultur. Här är den också:

Att den radikala vänstern tappar sin sista stora kultursida i Sverige verkar på papperet vara ett beklagligt faktum, när mittensossen Karin Pettersson nu tar över som kulturchef efter kulturradikala Åsa Linderborg.

Samtidigt, vet jag som arbetade och hade mycket roligt med Karin i sex år tills vår arbetsrelation fick ett abrupt slut under metoo 2017, är Karin Petterssons rykte som den politiska korrekthetens översteprästinna överdriven.

Karin har en öppnare syn på debatten än vad hon behövde göra sken av i sin förra stora roll på tidningen, som Aftonbladets politiska chefredaktör. Där kunde hon skapa Sveriges överlägset mest lästa digitala ledarsida utan att behöva ta hänsyn till intellektuell spänst, åsiktsmångfald eller folklig lyhördhet. Uppgiften var att driva S-opinion. Punkt.

Som många påpekat, ja, Karin Pettersson är ekonom från Handelshögskolan och mångårig topptjänsteman inom Socialdemokraterna, men hon har med åren blivit en kompetent publicist – hon vet skillnaden på varje tidningssidas olika uppdrag.

Så jag tror inte att hon blir en Björn Wiman, Dagens Nyheters kulturchef, som vilt vevande vecka in och vecka ut ger läsekretsen exakt den moralistiska uppfostran den vill betala digitala prenumerationer för.

En kvällstidningskultursida kan inte på samma vis tiga ihjäl ett stort spektrum […]

Vänstern och A$AP Rocky

Artiklar|

Den 23 augusti skrev jag på Expressens kultursida om vänsterns framtid. Texten gjorde folk både höger och vänster irriterade. Det är okej. Det är i mitten jag befinner mig i dessa radikala tider. Här är versionen i Expressen. Nedan är hela texten.

Vänstern är så tyst, så tyst, närmast avliden. Kanske för att den skäms för makten. Vänstern vill inte ens prata om vilken riktning som bör stakas ut. Jag tror att mitten är en gyllene position när PK-radikalerna och högerpopulisterna gapar hål i folkets huvuden.

Efter sommaren på landet med mina grannar sverigedemokraterna körde jag in till det fräscht rökförbjudna Stockholm och insåg att jag glömt bort vilka som fick makten här senast. Just det, borgerligheten med hjälp av Miljöpartiet styr landets huvudstad. På Södermalm där jag bor röstade förvisso de flesta (cirka 20 procent) som jag, på Socialdemokraterna, men Moderaterna brukar vara störst.

Det har visat sig att jag röstade på borgerlig politik i riksdagen. På punkt efter punkt bestämmer Centern och Liberalerna i synnerhet den ekonomiska politiken. Jag tänker inte gnälla om den saken. Januariavtalet var den nödvändiga lösningen efter den fyra månader långa låsningen. Alla fick ge efter för att […]

Naken i min enorma garderob (Expressen)

Artiklar|

”Nej, nu är det dags – jag slutar köpa kläder” blev rubriken på Expressen Kultur.

Det är sant med en liten modifikation.

Vilket plagg klarar man sig inte utan? Klicka på länken ovan eller läs här.

Om vi ändå ska dö, kan vi först diskutera vad vi ska ha på oss?

Häromveckan fann jag mig dubbelvikt under trädäcket. Jag meckade med en cirkulationspump och elementet till en gammal jacuzzi. För inte särskilt länge sedan hade ett beslut fattats om att badet skulle ersättas eller om pengarna skulle användas för en resa till Florida eller kanske Vietnam under jul och nyår. Ett par veckor i solen eller tjugo år i poolen, svårt beslut.

Jag hade också kunnat frakta schabraket till närmsta återvinningstation och glömma allt. De cirka 100 000 kronorna är ju ingen ekonomisk tillgång som bara måste konsumeras. Ändå har min reflex länge varit att ersätta ett förlorat föremål med ett annat substantiv. Vilket gjort mig till en god nationalekonomisk medborgare. Välfärd kräver tillväxt som kräftor kräver snaps.

Men nu kom idén att reparera det sönderfrusna maskineriet. Idén var så slug att jag funderade på varför ingen kommit på den tidigare.

Jag insåg att jag fått […]

Jan Myrdal, pod och text, FiB/K

Artiklar|

Den 6 och 7 februari 2019 träffade jag Jan Myrdal, 91, i ett snöslaskigt Varberg. Artikeln är publicerad i marsnumret av Folket i Bild/Kulturfront. Eftersom Jan Myrdal är en mycket pratglad herre och eftersom det finns många Myrdal-nördar som vill lyssna – varsågoda, här en drygt tre timmar lång podversion av våra samtal, uppdelade på tre ljudfiler.  Mycket nöje!

60-talsvänstern beskriver han som alkoholister som tog en sup och svaldes av statsetablissemanget.

Fredrik Virtanen åkte till Varberg och träffade en mångårig FiB/Kulturfront-medarbetare, som inte behöver någon närmare presentation.

Om JM

Namn: Jan Myrdal.

Ålder: 91.

Familj: Singel. Två barn, sonen Janken, 69, (med Nadja Wiking), ekonomihistoriker och professor i agrarhistoria, och dottern Eva, 63, (med Maj Lidberg), arkeolog och professor.

Föräldrar: Alva och Gunnar Myrdal, socialdemokratiska samhällsingenjörer.

Bor: I sitt eget bibliotek i Varberg, finansierat av den lokale hotellentreprenören Lasse Diding och avlidne författaren Henning Mankell.

Aktuell: Med 75 år som skriftställare. Med seminariet Den vanartige Jan Myrdal, den 14 april på ABF-huset i Stockholm. Med självbiografin Ett andra anstånd som utkommer på […]

Evigt straff, Expressen

Artiklar|

Den 6 oktober 2018 skrev jag ”Hur länge ska jag straffas?”på Expressens kultursida, om hur det är att bli offentligt avrättad. Utan att vara dömd eller åtalad eller misstänkt för något brott. En komplicerad text att skriva; materialet är så mycket rikare än så och därför kommer Utan nåd den 29 april. Det krävdes en hel bok för att förklara allt som samverkade hösten 2017. Men detta är en liten försmak:

 

 

 

 

Tisdagen 2 oktober blev jag inbjuden av Malou von Sivers på TV4 för att berätta om livet efter att jag blivit uthängd som våldtäktsman först i sociala medier och därpå i de flesta stora medier, först just här i Expressen.

Brottet jag anklagades för var prövat juridiskt på min uppmaning för många år sedan. Åklagaren lade ned ärendet. Att något brott begåtts den där vårnatten 2006 kunde inte visas, snarare att inget brott hade begåtts.

Därmed ansåg jag liksom rättsväsendet att saken var utagerad.

Vi hade fel.

Långt senare utsattes jag plötsligt för grovt förtal av den person jag uppmanat polisanmäla mig och tvingades se hur ett hårresande – i bokstavlig bemärkelse rättshaveristiskt – påstående på Instagram omvandlades till den största nyheten i Sverige: Fredrik […]