Jag skrev texten för Expressen Kultur. Här är den också:

Att den radikala vänstern tappar sin sista stora kultursida i Sverige verkar på papperet vara ett beklagligt faktum, när mittensossen Karin Pettersson nu tar över som kulturchef efter kulturradikala Åsa Linderborg.

Samtidigt, vet jag som arbetade och hade mycket roligt med Karin i sex år tills vår arbetsrelation fick ett abrupt slut under metoo 2017, är Karin Petterssons rykte som den politiska korrekthetens översteprästinna överdriven.

Karin har en öppnare syn på debatten än vad hon behövde göra sken av i sin förra stora roll på tidningen, som Aftonbladets politiska chefredaktör. Där kunde hon skapa Sveriges överlägset mest lästa digitala ledarsida utan att behöva ta hänsyn till intellektuell spänst, åsiktsmångfald eller folklig lyhördhet. Uppgiften var att driva S-opinion. Punkt.

Som många påpekat, ja, Karin Pettersson är ekonom från Handelshögskolan och mångårig topptjänsteman inom Socialdemokraterna, men hon har med åren blivit en kompetent publicist – hon vet skillnaden på varje tidningssidas olika uppdrag.

Så jag tror inte att hon blir en Björn Wiman, Dagens Nyheters kulturchef, som vilt vevande vecka in och vecka ut ger läsekretsen exakt den moralistiska uppfostran den vill betala digitala prenumerationer för.

En kvällstidningskultursida kan inte på samma vis tiga ihjäl ett stort spektrum av problematiserande – eller problematiska – åsikter, om den vill fortsätta vara framgångsrik. Det fattar Karin.

Ett större problem lär bli att Karin Pettersson inte kan någonting om kultur.

Hon älskar att sitta i tv-soffor och i informella elitsammanhang och debattera medier och politik – men vad kommer hon kunna säga om kultur? Karin lyssnar lite på popmusik, läser Elena Ferrante och beundrar den gamla tv-serien ”Vita huset”. Det är allt. Nja, hon går på bio ibland också. Det resulterade senast i en essä om Quentin Tarantinos ”Once upon time in Hollywood”, en text som inte skulle duga för publicering någon annanstans än på hennes egen blogg.

Det kan tyckas konstigt, ja rentav absurt, att anställa en kulturchef som inget kan om kultur. Men då har man glömt att det är 2019 och att de nya målgrupperna ska vinnas från den färgglada bildningslösheten på Instagram, Facebook, Youtube och Google – allt modernt internet som Karin Pettersson har bildat sig i de senaste åren efter hon slutade på ledarsidan 2018.

Den bristande kunskapen gör henne således till ett perfekt kommersiellt val som kulturchef 2020. Aftonbladet och dess ägare Schibsted har i åratal velat ”poppa till” kultursidan. Det har gjort många försök – fler tv-serier, fler ”snackisar”, mindre teaterrecensioner, färre litteraturrecensioner, ja mer populism kort sagt – men till sist brukar det lika fan komma en ambitiös intellektuell, som Åsa Linderborg, och se till att även den tänkande människan får något att grubbla över i en produkt som i övrigt tjänar sina pengar på kriminalnyheter, sport och kändisskandaler.

Min gissning är att huvudstadens kultursidor kommer att pågå som de alltid pågått, det där magiska och tragiska som sitter i redaktionernas väggar:

Svenska Dagbladet är en kväll på Prinsen.

Expressen är lundaspex.

Dagens Nyheter är Socialstyrelsen.

Aftonbladet är rödvinsvänster från 70-talet – nu på internet.