Du är fortfarande vacker
som en mörk
och farlig gränd
Jag tror inte att 70-åringen begriper hur stor han är. Han kan inte ana. Han kan inte ta på sig den pälsen.
Det var Strindberg en gång. Sedan kom Hjalmar Söderberg. Sedan kom Ulf Lundell. Däremellan fanns Cornelis och ingenting förutom Dagerman. Kanske Klas också. Och i mindre dammar Gun-Britt Sundström.
I övrigt fanns vatten.
That’s it.
Tror att den här världen står på sig. Den kommer att hålla. Den håller. Paniken vi ser är medial. Långt från folket som bygger landet.
Han lever ännu.
Han lever och gnäller.
Vardagar 1 och Vardagar 2 och Vardagar 3 är på väg,
sa en vän igår.
Undrar om jag är med i Vardagar 3.
Ditt namn. Kunde nästan höra ditt namn, kunde nästan höra dig kalla mig älskling.
Ibland när jag är full mejlar jag Ulf. Han svarar aldrig. Det är vanligtvis ett mästerverk som gör honom generad.
Men jag uppskattar att han tycker om mig.
Du sa att du kände dig starkare än männen.
Som om nu det skulle spela nån roll.
Vi ska gå ut och träffa de andra ikväll.
Ska vi?
Du fyller 70 nu.
Sidan 2 på På andra sidan drömmarna är fortfarande det största du gjort.
Antar att en artist alltid försöker bräcka sig själv.
Det är så underligt så underligt min vän.
Du har aldrig lyckats skriva Bobby Jean,
men du har varit bra ändå,
Ingen skriver Bobby Jean. Det går inte att jämföra.
Det var en måndag vi sågs första gången.
Vi gick genom den varma sommarnatten
med armarna om varandra.