Är väldigt glad och stolt över att jag till sist fick ge min version – och att pressen tycker om vad jag skrivit.

Peter Fällmar Andersson i Sydsvenska Dagbladet skriver under rubriken ”Fredrik Virtanens rasande skildring från metoo-stormens öga”:

”Fredrik Virtanen har skrivit en rak, rapp och rasande text om sin mardröm. Han lyckas hålla rättshaveristen på avstånd, men när han vill ringa in ’det svenska tillståndet’ från norsk horisont och skriver om den fega samhällsdebatten lånar han tankegods från den nätpöbel som piskade honom mest skadeglatt.

Utan nåd” är ändå nödvändig läsning för alla som vill se fler lager i den svenska metoohösten 2017 – eller vill försöka förstå den backlash mot feminismen som den kan ha bidragit till.

Norges största tidning VG ger den 5 tärningar. Dagbladet ger 4 sådana. Norges version av Svensk Bokhandel, Bok365 ger också 5. Dagens Näringsliv (DN) har inga tärningar men gillar.

I Sverige utdelar Expressen fyra eller rent av fem getingar. ”Enastående tidsdokument när Virtanen skriver sig fri”, säger Jens Liljestrand som ”finner den fängslande, fascinerande och djupt berörande”. Utan nåd är full av kafkaeska absurdismer, bilder av hur en ondsint, medialiserad verklighet sipprar in i den fridfulla vardagen.

Hyllar gör även Aftonbladet. ”Boken är välskriven och skickligt uppbyggd”, skriver den danska anmälaren Mette-Line Thorup.

Norska NRK är också klart positiva och skriver ”När rätt blev galet”.

Morgonbladet i Oslo säger också vänliga grejor. Liksom Dagens Nyheter, Lars Linder, och Svenska Dagbladet, tror jag, jag förstår inte riktigt Gunilla Kindstrands text. I Arbetaren är inte recensenten särskilt vänligt, den sämsta recensionen.

Ulrika Knutson i Göteborgs-Posten gör en engagerad recension, värdig en litteraturrecensent som söker ett klokt samtal. Spretig och med några missuppfattningar men jättefin. ”Här finns utkast till en missbrukares memoarer, ett passionerat försvarstal, en skakande berättelse om hur det känns att vara mediedrevets offer. Här finns också nödvändiga inspel till en diskussion om medieklimatets framtid … Är man intresserad av mediestormarna 2017 är den absolut läsvärd. Och även den som är road – eller skrämd – av medialt ­dålighetsliv har en hel del att hämta. Närvaron är stark.”

Knutsson avslutar:

”’En digital lynchmobb lyckas ge intryck av att vara miljoner människor och får erfarna publicister att vackla’, skriver Virtanen luttrat i sin bok. Detta borde varje ansvarig ­utgivare brodera i korsstygn. Seriös journalistik är inte samma sak som lynchjustis.”

Från Danmark kommer det också anmälningar – här den fina litteraturbloggen Nordlitt som gör en djupgående recension.

 

(Denna text kommer uppdateras. Det kommer säkert att dyka upp sågningar. Det vore sjukt annars.)