Hyllande citat.

Är glad och stolt över att jag till sist fick ge min version och att pressen i både Sverige och Norge tyckte om vad jag skrivit genom denna livskris.

Peter Fällmar Andersson i Sydsvenska Dagbladet skriver under rubriken ”Fredrik Virtanens rasande skildring från metoo-stormens öga”:

”Fredrik Virtanen har skrivit en rak, rapp och rasande text om sin mardröm. Han lyckas hålla rättshaveristen på avstånd, men när han vill ringa in ’det svenska tillståndet’ från norsk horisont och skriver om den fega samhällsdebatten lånar han tankegods från den nätpöbel som piskade honom mest skadeglatt.

Utan nåd” är ändå nödvändig läsning för alla som vill se fler lager i den svenska metoohösten 2017 – eller vill försöka förstå den backlash mot feminismen som den kan ha bidragit till.

Norges största tidning VG ger den 5 tärningar. Dagbladet ger 4 sådana. Norges version av Svensk Bokhandel, Bok365 ger också 5. Dagens Näringsliv (DN) har inga tärningar men gillar.

I Sverige utdelar Expressen fyra eller rent av fem getingar. ”Enastående tidsdokument när Virtanen skriver sig fri”, säger Jens Liljestrand som ”finner den fängslande, fascinerande och djupt berörande”.

Utan nåd är full av kafkaeska absurdismer, bilder av hur en ondsint, medialiserad verklighet sipprar in i den fridfulla vardagen.

Hyllar gör även Aftonbladet. ”Boken är välskriven och skickligt uppbyggd”, skriver den danska anmälaren Mette-Line Thorup.

Norska NRK är också klart positiva och skriver ”När rätt blev galet”.

Morgonbladet i Oslo säger också vänliga grejor.

Liksom Dagens Nyheter, Lars Linder, och Svenska Dagbladet, tror jag, jag förstår inte riktigt Gunilla Kindstrands text. I Arbetaren är inte recensenten särskilt vänligt, den sämsta recensionen. Å andra sidan kommer fem pluppar även från tunga Stavanger Aftenblad.

Ulrika Knutson i Göteborgs-Posten gör en engagerad recension, värdig en litteraturrecensent som söker ett klokt samtal. Spretig och med några missuppfattningar men jättefin. ”Här finns utkast till en missbrukares memoarer, ett passionerat försvarstal, en skakande berättelse om hur det känns att vara mediedrevets offer. Här finns också nödvändiga inspel till en diskussion om medieklimatets framtid … Är man intresserad av mediestormarna 2017 är den absolut läsvärd. Och även den som är road – eller skrämd – av medialt ­dålighetsliv har en hel del att hämta. Närvaron är stark.”

Knutsson avslutar:

”’En digital lynchmobb lyckas ge intryck av att vara miljoner människor och får erfarna publicister att vackla’, skriver Virtanen luttrat i sin bok. Detta borde varje ansvarig ­utgivare brodera i korsstygn. Seriös journalistik är inte samma sak som lynchjustis.”

Från Danmark kommer det också anmälningar – här den fina litteraturbloggen Nordlitt som gör en djupgående recension.

Generellt är de utländska recensionerna friare och positivare och ger Sydsvenskan/Expressen-liknande bedömningar; fyror och femmor istället för treor och fyror för att förenkla lite. Svenska recensenter känner att de behöver förhålla sig till sina tidningars missgrepp, de sociala medierna och politiken – medan det behovet saknas i Norge och Danmark. Där läses boken för bokens och storyns egen skull. Allt som väntat alltså.

Sedan har Utan nåd även omskrivits i krönikor och på ledarsidor, som en moralstinn ”samtidstext” av Erik Helmerson i Dagens Nyheter och en desto mer klockren text av Lilian Sjölund i Hela Hälsingland, men det struntar vi i nu. Här gäller det litteraturrecensenter. Som till exempel en utmärkt klok essä av Joni Hyvönen om Hitchcock, Kafka och det omöjliga sanningsanspråket i kulturmagasinet Vagant. ”Man är på flykt med Virtanen och man vill inte att flykten ska ta slut. I alla fall inte som litteratur.”

Beställ Utan nådAdlibris eller Bokus eller Akademibokhandeln. Eller gå in i närmsta boklåda.