Blogg

/Blogg

Nagelbitare

”De uthängda slår tillbaka i bokform”, skriver TT, i tex Sydsvenska Dagbladet eller Göteborgs-Posten och artikeln handlar om Katarina Frostenson, mig och Horace Engdahl. De släpper böcker någon månad efter mig. Jag ser väldigt fram mot att läsa dem, i synnerhet Katarinas.

På samma sätt som jag hade sett fram mot att läsa Utan nåd om jag inte skrivit den.

Nagelbitare2019-04-24T14:20:34+00:00

I was a golden God

Av fyllon, barn och norrmän får man veta sanningen. Tänk om jag vetat detta, då hade jag bett om löneförhöjning.

”For Fredrik Virtanen var en gud. Et navn hvis størrelse i svensk offentlighet knapt er mulig å fatte i norsk mediekontekst. Vi har ingen som er så stor, så pampete. Han var en blanding av Fredrik Skavlan og Haakon Lie. Politisk korrekthet og borgerlig sjarm kombinert med en presis og hardtslående neve”, skriver Lars West Johnsen i Dagsavisen.

I was a golden God2019-04-16T16:04:23+00:00

Att ge ut en diktbok är som att släppa ett rosenblad i Grand Canyon och vänta på ekot

Don Marquis kom in i mitt medvetande för första gången när jag läste att hans fru dog i sömnen. Hon var skådespelerska och hette Vonnegut i efternamn eftersom hon hade varit gift med författaren Kurt Vonneguts bror eller kusin, också skådespelare. Det var därför jag råkat läsa om henne. Hon var själv inte berömd även om hon var med i några Hollywoodfilmer.

Det är dramatiskt att dö i sömnen. Det låter, när man uttrycker det så, plötsligt, fasligt och ovanligt. Att ”dö i sömnen” säger man inte om någon som först legat på sjukhus med tuberkulos i tre veckor eller haft cancer i ett halvår. Då kanske man dör i sömnen men man dör inte i sömnen.  Att leva i bara 48 år var inte mycket 1936 heller. Samtidigt är det antagligen det mest behagliga sättet att dö. Omedveten. Man borstar tänderna, läser en bok, släcker lampan och sedan är det godnatt.

Jag vet inte varför Marjorie Vonnegut dog i sömnen. En dag ska jag ta reda på det.

Don Marquis var tidningsman från Illinois som även fipplade med noveller, poesi, tecknad humor och pjäser. Som journalister ibland gjorde på den tiden. Han dog bara ett år efter sin fru, alltså 1937, av stroke såvitt jag vet och fick ett fartyg i den amerikanska flottan uppkallad efter sig, USS Don Marquis. Han var ingen gigant han heller, blott en storhet, men han sa en förtjusande sak:

Publishing a volume of verse is like dropping a rose-petal down the Grand Canyon and waiting for an echo. ”Att ge ut en diktbok är som att släppa ett rosenblad i Grand Canyon och vänta på ekot”.

Det kan läsa på olika vis och […]

Att ge ut en diktbok är som att släppa ett rosenblad i Grand Canyon och vänta på ekot2019-04-03T07:22:24+00:00

#25 Virtanen & Roland PM

Jag och min högerkamrat Roland Poirier Martinsson har träffats ännu en gång, och gjort det vi på amerikanska kallar vår radio show. Den finns att lyssna på överallt, till exempel genom att klicka på fliken Podcasts – eller här via Acast.

Vi talar om höst- och vårdepressioner, Joakim Lamotte-upprördheten, Fredrik Strage-effekten, Greta Thunberg-strejken, Rolands kristna tro & chili con carne i t-banan, bland annat. Mycket nöje.

#25 Virtanen & Roland PM2019-03-20T10:05:28+00:00